stanley.se

Dagen sviker

Tidningen Dagen har högt i tak. Numera. Annat var det när undertecknad skulle skriva om LP-stiftelsens kommande konkurs och stoppades. Eller när Leif Olsson i en krönika gav uttryck för en positiv syn på aborter. Eller när någon pingstpastor visat prov på maktmissbruk. Då fanns grindvakterna där. Olof Djurfeldt var en av dem. Ibland gick han för långt men vid närmare eftertanke var det inte så illa menat. Han administrerade en rörelsedriven tidning som har vissa förpliktelser och besjälas av ett idéarv som ska förvaltas.

Numera vinglar tidningen ordentligt. Sannolikt har ägarspridningen, från renodlat pingstägd till en allmänt frikyrklig inriktning, bidragit till utvecklingen. Tidningen vet inte riktigt vilket ben den ska stå på. Därför driver den inga kampanjer längre. I alla fall inte kring något kontroversiellt. Jag var med då vi kampanjade för allt ifrån att helga vilodagen till att rädda religionsämnet i skolan och stötta utvandringen av judar från dåvarande Sovjetunionen till Israel.

Men har inte taket höjts lite väl mycket? Vad förstasidan toppar med kan i dag vara helt oförutsägbart. Det vinglar åt alla håll. Och så har vi denne 25-årige bloggare Emanuel Karlsten. Var har de hittat honom? Och varför tillåts han skriva som han gör. Ägarna har övergivit sin uppgift att kontrollera innehållet i tidningen när man släpper igenom bloggar som hans. Den ansvarige utgivaren har kapitulerat och styrelsen tycks sova. Självfallet har en idéburen tidning som Dagen en rättighet (och skyldighet) att välja ett innehåll som speglar tidningens värderingar (som väl fortfarande emanerar från Lausannedokumentet). Så här skriver Karlsten: För när vi med banderoller, hurrarop och sånger vandrar genom staden grundmurar vi bilden av Plakatkristendom. Vi som alltid är arga och behöver manifestera våra åsikter, och att vi finns. Ju mer man tänker på det, ju märkligare är det. Vi som aldrig annars syns (förutom när det ska diskuteras homosex eller kränkningar) kommer helt plötsligt från ingenstans och skanderar – för den ofrälste – obegripliga budskap. Kanske dansar vi lovsångsdans med svenska flaggor. Kanske visar vi upp den musikaliska frikyrkoskatten. Kanske har vi ytterligare bra argumenterande, engagerande tal. Och allt det där är fint. Men är det verkligen det Sverige behöver se från oss kristna?

Och ansvarige utgivaren är sprickfärdig av tolerans och låter detta slippa igenom kontrollen. Inte nog med det. Hon försvarar det i en debatt med Världen idag.

Fakta är följande. På område efter område har kristendomen försvagats och rent av tillintetgjorts i vårt land de senaste årtiondena. Under tiden har vi kristna hukat oss i kyrkbänkarna. Gatorna i Stockholm ha ockuperats av vattenfestivaler och Pridefestivaler som samlat upp till 100.000-tals människor.

Jag har själv gått korsvandringen från Klara kyrka under påskhelgen tillsammans med max ett par hundra deltagare. Nu sker den största manifestation som kristna ställt upp på under kanske ett halvt sekel. Hela Sveriges kristenhet laddar. Inte minst invandrarförsamlingarna. Inte bara de traditionella frikyrkorna utan också Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkan mobiliserar och kommer att dela nattvarden tillsammans med varandra. Detta är svaret på mångas längtan. Äntligen får vi visa hur många vi faktiskt är och samlas kring en enda sak – Jesus. Då sviker Dagen, den kristna dagstidningen. Som på sin hemsida skriver om sig själv på första raden: ”Tidningen Dagen är ett medieföretag som på kristen grund vill prägla och påverka samhället med kristen tro och kristna värderingar”.

Kanske dags för styrelsen att ta sitt ansvar.

KP
Mikael Kindbom
23 april 2008

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>