Vem ska säga de obehagliga sanningarna om islam? Eftersom de kristna ledarna sedan en tid tillbaka är fullt upptagna med att hålla dialog och känner sig skyldiga att inta en försonlig hållning fnns det inte många att välja på. Förutom Runar Sögaard är det nog bara Stanley Sjöberg som vågar utmana det svenska debattklimatet. Och, visar det sig nu, Rune Imberg som skrev ett befriande klarsynt inlägg i torsdagens Svenska Dagbladet där profeten Muhammeds minst sagt promiskuösa privatliv blottades med stöd av tung faktaredovisning.
Vi som har Jesus som ideal ser här de avgrundslika skillnaderna i dessa gestalters liv. Men Jesus som var utan synd och aldrig ens tittat med åtrå på en kvinna fick finna sig i att portätteras som en homosexuell lössläppt individ i Elisabeth Olsson utställning Ecce Homo. Denna utställning ledde bara till en begränsad protestvåg. Vissa kyrkor stod i kö för att få visa utställningen och många kristna hyllade denna nya syn på Jesus. Andra kristna var ursinniga. Något dödshot uttalades emellertid aldrig.
Nu får Runar Sögaard utstå spott och spe, kvällstidningslöpsedlar och dödshot. Han gjorde ett tvivelaktigt ordval. Det har Stanley Sjöberg också gjort genom åren. Men ibland måste man ta i när ingen annan gör det. Skillnaderna mellan islam och kristendom måste åskådliggöras. Detta bör ske inom ramen för en fri och öppen debatt. Och fler kristna förkunnare måste ut på arenan i pauserna mellan försoningssamtalen. Då skulle fler människor få upp ögonen för islam, inklusive muslimerna själva. Och medierna skulle förmodligen skildra Sten-Gunnar Hedin och K G Hammar på ett helt annat sätt än Runar Sögaard.
Mikael Kindbom
ordförande KP
2005-04-29
Leave a Reply