Carola Häggkvist svarar artigt på frågorna från pressen som hon lydigt gjort i 20 år. Hon är megastjärnan som delar med sig av lyskraften i årets Melodifestival. Mikrofoner sticks fram och kamerorna trängs. Hon ser lycklig ut. Plötsligt kommer attacken: Vad tycker du om homosexuella?
Stockholms gayradios reporter Stian Armstads fråga får den kristna sångerskan helt ur gängorna. Hon vet att hon plötsligt och ofrivilligt hamnat på minerad mark. Frågan förblir obesvarad och stjärnan måste avbryta presskonferensen.
Allvarligt talat: Vad har synen på homosexuella med Melodifestivalen att göra? Och hur långt är man beredd att gå för att pressa offentliga personer till åsikter som för stunden är politiskt korrekta?
Jag hade inte sagt något om det vore en politiker under en utfrågning i valrörelsen. Då kan frågan om synen på minoriteter till och med vara relevant. Men en artist som Carola Häggkvist kan inte avkrävas en fullständig ideologisk bekännelse. Hon har full frihet att vägra svara.
Carolas syn på homosexuella delas av en stor andel av landets kristna. Och en ännu större andel av världens kristna. Många brottas med att få ihop de Bibelställen som fördömer homosexuell utlevelse och den rådande samhälleliga sexualsynen. Den brottningskampen måste respekteras. Det går inte att tvinga fram åsikter. Då är vi på väg mot ett totalitärt samhälle. Här har media en viktig uppgift. En öppen debatt måste välkomnas.
Uppriktigheten håller nu också på att knäcka ärkebiskopskandidaten Carl-Erik Sahlberg. Det verkar som att nekande att välsigna homosexuella stoppar en karriär inom Svenska Kyrkan. I de flesta andra delar av världen rådet det motsatta förhållandet. Att välsigna homosexuella skulle förmodligen få svåra konsekvenser för en präst.
Sedan tycker jag att Carola Häggkvist ska utveckla sina tankegångar kring homosexuella. Det kanske skulle stärka självkänslan hos många andra kristna som i dag vilset undrar om de hamnat i fel tidsålder.
Mikael Kindbom
2006-03-15
Leave a Reply