Kristna publicistförbundet

SMK når ut med tidning

Denna vecka startar Missionskyrkan och deras ungdomsförbund en ny tidning för att nå nya människor. Det ska gå som bilaga i Sändaren och delas ut av församlingarna.

Tidningens namn Växa.nu för tankarna till tjugohundratalets början då det var internetrelaterade namn blev populära. Men tidningens syfte är

– Vi vill med namnet visa att den nya tidningen har en koppling till Missionskyrkans satsning ”Vi vill växa”, säger Gunilla Hjelmåker, kommunikationschef på Svenska Missionskyrkan och ansvarig utgivare för Växa.nu. Vi tror att evangeliet och den kristna
gemenskapen, som den tar sig uttryck i Missionskyrkans församlingar och equmenias
ungdomsföreningar, är attraktiva för både unga, medelålders och äldre år 2008.

Växa.nu ersätter tidningen ”I Missionskyrkan”.

– I den nya tidningen vill vi försöka skildra en del av det som rör sig i Missionskyrkan, visa en del av dess liv och själ. Men med en bredare målgrupp, säger redaktören Michael Anderson.

Tidningen är förstås helt i färg, 24 sidor i ett format något bredare än A4 och ges ut fyra gånger per år.

Stanley
Stanley Almqvist
tisdag 2 september 2008

Församlingar bygger på delaktighet

En längtan efter starka kristna ledare breder ut sig i frikyrkosverige. Ledare som kan peka med hela handen och staka ut den andliga färdriktningen. Demokrati, delaktighet och inflytande har enligt dessa ledare ingen plats i en kyrka. Sådana inslag står rent av i vägen för den kommande väckelsen.

Därför är det ingen tillfällighet att pastor Paul Scanlon från England i år bjöds in till Nyhemsveckan. I torsdagens (19 juni) upplaga av Dagen fastslog han att ”demokrati är inte bibliskt”. Hans ledarskapsmodell i församlingen i Bradford som växt från 500 medlemmar till 3 000 är ett pastorsteam på tre personer. Vore Scanlon och hans kolleger syndfria och felfria och helt befriade från de frestelser och fallgropar som maktpositioner ständigt erbjuder oss dödliga skulle jag känna mig lugn. Men så enkel är inte världen ens för oss kristna.Dessvärre håller svensk fri-kyrklighet i all tysthet på att avdemokratiseras. Det så kallade apostoliska ledarskapet tillämpas sedan flera år i en rad kända och stora församlingar. I ett så etablerat samfund som Evangeliska frikyrkan byts på flera håll den gamla traditionen med äldste i kombination med styrelse ut mot ett enda ledarskap som formellt kallas styrelse. De upplever sig som äldste och utser sig mer eller mindre själva i flera församlingar sedan stadgarna skrivits om.

Församlingsmötena och årsmötena lockar ändå bara en tiondel av medlemmarna och har kommit att förknippas med den världsliga lätt föraktade politikens arena. Därför blir dessa möten bara formella tillställningar utan vitala och andligt visionära och kraftfulla samtal med enda syftet att sanktionera den framtidsinriktning som en handfull personer i ledningen redan slagit fast.Så har det inte alltid varit. Frikyrkorna hade ett avgörande inflytande på införandet av rösträtten i Sverige. Många av dess medlemmar blev själva aktiva i de politiska partierna och gick i spetsen för viktiga reformer. Pingstvännerna bildade till och med ett politiskt parti så småningom.

Toppstyrning och maktkoncentration var knappast anledningen till frikyrkornas starka tillväxt. Tvärtom byggdes församlingarna upp i en pionjäranda och en atmosfär av delaktighet och gemenskap. Skulle detta vara obibliskt? För mig är Paulus ständiga tal om lemmar i en enda kropp ett bevis för att vi alla har egenskaper som tillsammans formar Guds församling. De mängder av nådegåvor som första Korinthierbrevet beskriver är inte ett exklusivt privilegium för ett pastorsteam eller en självutnämnd styrelse. Därför är delaktighet en förutsättning för, inte ett hinder mot, den kommande väckelse i Sverige som vi alla längtar efter. Erfarenheterna av dramat i Knutby och toppstyrningen och det totala förtroendemissbruket i församlingen Karisma visar på vikten av att ha hela församlingen med sig. Gärna starka och karismatiska ledare men inte maktfullkomliga och diktatoriska. Det finns bara ett huvud för församlingen och det är Kristus. Det tror jag att våra kyrkoledningar ständigt behöver påminnas om.Paul Scanlon fick aldrig frågan om vad som hände med alla dem som lämnade hans församling i missnöje. Hur kärleksfullt bemöttes de? Och varför anklaga dem för den gemenskap de byggt upp som innebar att deras plånböcker kunde ligga kvar i kyrkbänkarna utan någon som helst risk för stöld. Var inte det underbart? Kunde inte Paul Scanlon planterat en ny församling för de utsatta han så riktigt vurmar för och låtit de andra medlemmarna växa vidare i sin kyrka? Det kanske hade blivit två församlingar som befruktat och kompletterat varandra.

Vikande medlemssiffror i svenska frikyrkor får inte leda till panik. Överlämnandet av all makt i några få människors händer är inte lösningen på detta problem. Ta i stället vara på de fantastiska resurser som finns därute bland gräsrötterna. Skapa delaktighet och gemenskap. Förtroende och inflytande. Minska, öka inte, avståndet mellan ledning och medLEMMAR.

KP
Mikael Kindbom
ordförande i KP
25 juni 2008

Därför missade DN Jesusmanifestationen

Lunchmöte:
Därför missade DN Jesusmanifestationen

KP
Initiativtagaren Stanley Sjöbert vid sidan av DN:s representant.

På torsdagen möttes DN-journalisten Thomas Lerner och pastor Stanley Sjöberg för att diskutera tystnaden från DN efter Jesusmanifestationen. 12.000-15.000 människor slöt upp i Kungsträdgården för att lyssna till tal av kristna ledare från en mängd samfund och kristen musik. Intresset från massmedia visade sig vara svalt. DN valde att förbigå händelsen med tystnad. Thomas Lerner beklagade missen i Kristna Publicistförbundets samtal i Citykyrkan i Stockholm.

Vi hade en reporter där men ett dubbelmord inträffade. Sedan föll det mellan stolarna, sa han sammanfattningsvis.

Han inser nu i efterhand hur stor händelsen var och tycker själv att den borde motiverat en rejäl bevakning.

Samtidigt kommer det 5.000 mail till DN per dag. Det krävs att pressmeddelandena innehåller något speciellt.

Thomas Lerner som till vardags arbetar på DN med livsåskådningsfrågor tycker själv att framför allt utvecklingen med kristna invandrarkyrkor i Sverige är intressant. Och många av dem slöt ju upp i manifestationen. Stanley Sjöberg föreslog att DN åker ut till invandrarkyrkorna för att vara med på en livfull gudstjänst.

KP
DN-journalisten Thomas Lerner.

Men hur är bevakningen generellt av svensk kristenhet? Medan idrotten har särskilda sportbilagor får ju vi kristna i kyrkor som lockar fler än idrottsevenemangen nöja oss med en och annan artikel. Thomas Lerner menar att idrotten har en helt annan dramaturgi.
Men det är väl dramatiskt när en alkoholist blir omvänd exempelvis, flikade Stanley in.
Och Stanley Sjöberg hoppades att medias intresse för kristna kan öka när invandrarkyrkornas företrädare lämnar sin hittills låga profil.

Det verkar kunna hända saker där längre fram. De är mycket besvikna över situationen i Sverige idag, sa Stanley Sjöberg och fick stöd av Dagens förre chefredaktör Olof Djurfeldt som kunde berätta om invandrarkyrkornas positiva inflytande på protestantismen i Tyskland vilket lockat mediernas intresse där.

Thomas Lerner visade prov på mängder med klipp från sin Insida i DN. Det handlade om allt ifrån buddhism, till taizé och kristna människors arbete med hiv-drabbade i Afrika. Också kulturen i DN kan, menar han, spegla andliga skeenden. Det är alltså mer fråga om företeelser eller enskilda människoöden mer än kyrkliga händelser. Och det är här vi kristna har en uppgift att ”väcka” tidningarna och tipsa om unika fenomen inom kyrkan med nyhetsvärde.

Det här är en viktig dialog, menade Stanley Sjöberg.

KP
Stanley Sjöberg tror på ännu större samling nästa år!

En av de 15-tal människor som kom till mötet frågade hur DN hade speglat mötet om det blivit ett referat.

Som en karneval ungefär, något positivt. Kanske hade vi hittat en ovanlig grej mitt i alltihop och fokuserat på den men positivt hade det nog blivit, svarade Lerner.
Thomas Lerner bevisade det intresse för andliga ting generellt som ändå finns i medievärlden med artikelstatistik. Han hade slagit i sitt eget arkiv på träffar och självfallet låg påven och Dalai Lama högt men också namnet pingstkyrkan fick ett antal hundra träffar liksom namnet Stanley Sjöberg vilket lockade till skratt i publiken.

Till sist fick Stanley Sjöberg besvara frågan om varför centrala företrädare från Svenska Kyrkan och Missionsförbundet avstod från manifestationen. Men han kunde bara svara att han hade träffat ledarna men bara fått mumlande besked. De verkade ha funnits en rädsla för att liera sig med vissa kristna ledare.

Jag kan förstå vad de tycker om saker jag gjort i mitt liv men det var därför jag avstod från att vara på estraden, men det hjälpte inte, suckade Stanley.

Men det faktum att manifestationen bara fokuserade på Jesus som Guds son och inga andra demonstrationer eller tyckanden tilläts samt att kyrkoherden Haakon Långström ledde manifestationen med fast hand tror Stanley Sjöberg kan leda till en annan inställning nästa år. För att det blir en upprepning och en mycket större manifestation år 2009 verkar pastor Sjöberg vara övertygad om.

KP
Samtalet var livligt kring lunchbordet.

Text: Mikael Kindbom
Foto: Stanley Almqvist

Pressmaterial finns här

21 maj 2008

Lyckad manifestation

Publiken tätt packad ända fram till scenen. Foto: Stanley Almqvist

Jag är lycklig. På lördagsmorgonen började några av oss i Korskyrkan att brygga 500-600 koppar kaffe. Stämningen på Sergels Torg med 3000 människor var magisk. Att sedan vara i Kungsträdgården med 10.000-12.000 trosfränder trotsar all beskrivning.

En av de uppenbart lyckliga var tidningens Dagens bloggare Emanuel Karlsten. Jag angrep hans redaktionsledning för att den tillät honom i en blogg att i det närmaste motarbeta Jesusmanifestationen. Han frågade sig bland annat: ”Men är det verkligen det Sverige behöver se från oss kristna?”
Hans skepsis (och aningslöshet) vände 180 grader när han med egna ögon fick se manifestationen i dag. Så här skriver han bland annat i Dagen.

KP
Folkhavet sett från scenens högra sida. Publiken fortsätter bara att fylla på under körsbärsträden. Foto: Stanley Almqvist

”Fast lika oväntat är det antagligen att hela Kungsan är packad till sista kvadratdecimetern på kristna.
Jag hade ärligt talat självt svårt att tro det.

I torsdags var jag på stan när förstamajtågen gick. Vänsterpartiet hade erövrat Kungsträdgården. Någon spelade på scenen. Det var folk, men långt ifrån fullt. Det gick att gå mellan stånden.

Till skillnad från i dag när man är glad om man får plats att lägga armarna i kors.

Att de påstått marginaliserade kristna skulle kunna ta sig i kragen och fylla hela Stockholm och Kungsträdgården hade helt enkelt få antagligen trott”.

Dessförinnan hade han varit på samma plats som mig – Sergels Torg. Detta fick honom att utbrista:

”Jag är full av beundran för denna fantastiska frimodighet! Det känns nästan fånigt att jag förundras. Men så många gånger jag varit med på möten där det mest väsentliga – människors frälsning – aldrig erbjudtis.
Människor må se fånigt på oss. Skratta. Men det är här det kan bli livsavgörande för en person. Då är det värt allt.

Just nu är alla (!) förbedjare upptagna med att be för någon.
Alla. Förbejdare. Upptagna. Inte i någon kyrka, utan på Sergelstorg.

Lovsångarnas sång tystnar, musiken spelar vidare, och hela Sergelstorg fortsätter att sjunga. ”Vi upphöjer dig”.
Det är svårt att känna annat än att den plats där 90 procent av Stockholms knark sägs passerar, just nu är helig mark.
Starkt.”

Grattis Emanuel.

Du är välkommen till Stureplan varannan fredagsnatt så bjuder jag dig på en kopp kaffe med mina vänner från Korskyrkan.

KP
Mikael Kindbom
3 maj 2008

Dagen sviker

Tidningen Dagen har högt i tak. Numera. Annat var det när undertecknad skulle skriva om LP-stiftelsens kommande konkurs och stoppades. Eller när Leif Olsson i en krönika gav uttryck för en positiv syn på aborter. Eller när någon pingstpastor visat prov på maktmissbruk. Då fanns grindvakterna där. Olof Djurfeldt var en av dem. Ibland gick han för långt men vid närmare eftertanke var det inte så illa menat. Han administrerade en rörelsedriven tidning som har vissa förpliktelser och besjälas av ett idéarv som ska förvaltas.

Numera vinglar tidningen ordentligt. Sannolikt har ägarspridningen, från renodlat pingstägd till en allmänt frikyrklig inriktning, bidragit till utvecklingen. Tidningen vet inte riktigt vilket ben den ska stå på. Därför driver den inga kampanjer längre. I alla fall inte kring något kontroversiellt. Jag var med då vi kampanjade för allt ifrån att helga vilodagen till att rädda religionsämnet i skolan och stötta utvandringen av judar från dåvarande Sovjetunionen till Israel.

Men har inte taket höjts lite väl mycket? Vad förstasidan toppar med kan i dag vara helt oförutsägbart. Det vinglar åt alla håll. Och så har vi denne 25-årige bloggare Emanuel Karlsten. Var har de hittat honom? Och varför tillåts han skriva som han gör. Ägarna har övergivit sin uppgift att kontrollera innehållet i tidningen när man släpper igenom bloggar som hans. Den ansvarige utgivaren har kapitulerat och styrelsen tycks sova. Självfallet har en idéburen tidning som Dagen en rättighet (och skyldighet) att välja ett innehåll som speglar tidningens värderingar (som väl fortfarande emanerar från Lausannedokumentet). Så här skriver Karlsten: För när vi med banderoller, hurrarop och sånger vandrar genom staden grundmurar vi bilden av Plakatkristendom. Vi som alltid är arga och behöver manifestera våra åsikter, och att vi finns. Ju mer man tänker på det, ju märkligare är det. Vi som aldrig annars syns (förutom när det ska diskuteras homosex eller kränkningar) kommer helt plötsligt från ingenstans och skanderar – för den ofrälste – obegripliga budskap. Kanske dansar vi lovsångsdans med svenska flaggor. Kanske visar vi upp den musikaliska frikyrkoskatten. Kanske har vi ytterligare bra argumenterande, engagerande tal. Och allt det där är fint. Men är det verkligen det Sverige behöver se från oss kristna?

Och ansvarige utgivaren är sprickfärdig av tolerans och låter detta slippa igenom kontrollen. Inte nog med det. Hon försvarar det i en debatt med Världen idag.

Fakta är följande. På område efter område har kristendomen försvagats och rent av tillintetgjorts i vårt land de senaste årtiondena. Under tiden har vi kristna hukat oss i kyrkbänkarna. Gatorna i Stockholm ha ockuperats av vattenfestivaler och Pridefestivaler som samlat upp till 100.000-tals människor.

Jag har själv gått korsvandringen från Klara kyrka under påskhelgen tillsammans med max ett par hundra deltagare. Nu sker den största manifestation som kristna ställt upp på under kanske ett halvt sekel. Hela Sveriges kristenhet laddar. Inte minst invandrarförsamlingarna. Inte bara de traditionella frikyrkorna utan också Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkan mobiliserar och kommer att dela nattvarden tillsammans med varandra. Detta är svaret på mångas längtan. Äntligen får vi visa hur många vi faktiskt är och samlas kring en enda sak – Jesus. Då sviker Dagen, den kristna dagstidningen. Som på sin hemsida skriver om sig själv på första raden: ”Tidningen Dagen är ett medieföretag som på kristen grund vill prägla och påverka samhället med kristen tro och kristna värderingar”.

Kanske dags för styrelsen att ta sitt ansvar.

KP
Mikael Kindbom
23 april 2008

Radions framtid finns på internet

Lunchmöte:
Radions framtid finns på internet

b
Claes Hollander från radio Refugen frågades ut av KP:s Mikael Kindbom. Foto: Stanley Almqvist

8000 lyssnare i veckan. 250 lyssnarbrev på en månad. Webradion på www.refugen.se med andliga musik nästan dygnet runt håller på att etablera sig i medialandskapet.

– Jag vill att människor ska må bra när de hör oss, sa Claes Hollander när han besökte KP på måndagen den 17 mars.

Claes Hollander hade bjudits in till KP i samband med föreningens årsmöte. Efter 25 år på Sveriges Radio sa han upp sig och fick med Verbum på storsatsningen Refugen. Ännu efter en månad är den relativt oupptäckt, denna pärla i eterlandskapet. Undertecknad satt på redaktionen strax före KP-mötet och njöt av Per-Erik Hallin, Göran Stenlund och Jan Sparring bland andra. Alldeles gratis.

Claes Hollander bjöd på andlig musik i Sveriges Radio som till slut inte förstod att sätta värde på programmen. Men lyssnarna övergav aldrig Andliga sånger trots att det flyttades till söndagar klockan sex på morgonen.

Vi hade 90.000 lyssnare. Det är mer än många andra program på betydligt bättre sändningstider, uppger Claes Hollander.

Nu gäller det att få in många av de äldre lyssnare som troget följt Hollander genom åren. Och många av dem ha faktiskt Internet.

Nästan hälften av pensionärerna upp till en viss ålder har faktiskt Internet, säger han optimistiskt.
Och för att underlätta för resten kommer ett försök inledas på vårdinstititioner i Västerås i Göteborg där lyssning på programmet ska erbjudas i apparater förde äldre utan krav påegna datorer.

Men hur finansieras satsningen? Sanningen är att Verbum bara har kostnader just nu. Claes Hollanders lön, Stimavgifter och tekniken att få ut musiken på nätet är de stora posterna. Reklam mellan musiken skulle dra upp Stimavgifterna till ohållbara nivåer men man skulle kunna utveckla annonseringen på hemsidan och Verbum drar publik till Refugen som i sin tur kan köpa Verbums övriga produkter.

2009 års utgång sträcks försöket ut till.

– Går det så går det. Annars får jag väl göra något annat efter det, säger Hollander.
Refugen är uppbyggd som en vanlig radiokanal med fasta tider utan möjlighet att ladda ner program eller höra dem i efterhand. Claes Hollander använder begreppen beröring och kult. Musiken och innehållet ska beröra och kulten består i de fasta tider för mässor, andakter och andliga reflektioner med mera. Varje dag avslutas med en diktuppläsning med andligt innehåll av Karin Boye.

Claes Hollander fnyser åt SR:s karaktärisering av sitt andliga musikprogram; nostalgi.
Det är inte bara nostalgi i detta. Många människor har kontaktat mig genom åren och berättat att de blivit berörda.

Och nu på Refugen får han mer reaktioner än han kunnat drömma om.
250 brev hittills vilket är väldigt mycket i sådana här sammanhang. Häromdagen berättade en hur hon gick och nynnade på en sång hon hört i Refugen och en arbetskamrat kom på henne och undrade vad det var för sång.

Claes Hollander har hittat hem. Han får göra precis det han vill.
Sveriges Radio hade inga visioner längre.

Men för Refugen finns det visioner. Snart får vi kanske se hur antalet lyssnare passerar Sveriges Radios. Tala om revansch.

Text: Mikael Kindbom
Foto: Stanley Almqvist

17 mars 2008

Pressmaterial finns här

Kristen radio dygnet runt!

Lunchmöte:
Kristen radio dygnet runt!

Efter 25 år med Andliga sånger i Sveriges Radio.
Välkomna till lunchmöte med Claes Hollander som berättar om www.refugen.se

vv Lyssna här!

Tid: Måndag 17 mars 12.00-13.00
Plats: Café Utsikten, Rhensgatan 18, 6 tr.
(T-baneuppgång Rådmansgatan) i Stockholm
Lunch: Soppa, smörgås och kaffe för 60 kronor.

Efter lunchmötet hålles årsmöte

Vid frågor kontakta: mikael.kindbom@pointlex.se Tel: 073 – 684 48 16

Kristna pressen sjunker

Den kristna pressen sjunker i upplaga. Kyrkans Tidning, Dagen, Sändaren och Världen i dag tillhör förlorarna. Det visar färska siffror från Tidningstatistik, TS.

Kyrkans Tidning sjunker med fyra procent eller 1600 exemplar, Dagen med 600 och Sändaren med 700. Världen idag som haft en behaglig resa uppåt under sin korta existens sjönk för första gången från 8700 till 8500. Kyrkans Tidnings chefredaktör Dag Tuvelius kommenterar sin tidnings tapp i den egna tidningen på följande sätt:

– Ingen tidning tycker om att tappa upplaga men vårt tapp ligger på samma nivå som tidningar som Dagens Samhälle och Dagen. Det visar att papperstidningar har ett generellt problem.

Text: Mikael Kindbom
3 mars 2008

Webbradio från Berling

Berling media smygstartar en webbradikanal måndag 11 februari. Den första seriösa satsningen på kristen webbradio kommer alltså inte från Pingst utan från svenskyrkligt håll. Radio Refugen är namnet.

Den officiella starten sker 14 februari. Innehållet blir kristen musik med avbrott för en tänvärd prata varje halvtimme. Refugen sänder alla dagar mellan 6 på morgonen och midnatt. Varje dag börjar med Andante, som ska vara en ersättning för Andrum som SR lagt ned.

Claes Hollander som jobbat 24 år på SR leder projektet. På Sveriges radio tycker han inte att ledningen tog hänsyn till de lyssnare som värdesatte andakter.

Webbradio kräver internetuppkoppling. Men Claes Hollander kan visa upp en apparat som tar emot tusentals kanaler via trådlöst nätverk.

– I takt med att stadsnäten byggs ut kommer allt fler att ha tillgång till trådlösa nätverk, och därmed kunna plocka in niotusen radiokanaler, berättar han.

Den kristna musiken kommer att växla i genrer mellan psalmer, gospel, rock och visa. Högläsninge ur böcker blir en annan talad programform.

Kolla in www.refugen.se.

Text: Stanley Almqvist
Källa: Kyrkans tidning
1 februari 2008

Kristen tankesmedja

Claphaminstitutet är en tankesmedja som vill vara en kristen motvikt till Humanisterna.

Styrkan i den sorts åsiktsfabriker som kallar sig tankesmedjor är att leverera väl underbyggda argument i aktuella debatter. Ordet har använts även i kristna kretsar. Men inget seriöst har åstadkommits.

Nu hoppas vi alla på att Claphaminstitutet förmår vaska fram kristna tankar som är relevanta och nå ut i samhällsdebatten. Att institutet är ekmumeniskt med Lausannedeklarationen som bas borgar för Bibelförankring och bredd.

Att det uppstått ”ett vakuum” mellan politik och kyrka, som institutet hävdar, måste vi kristna ta ansvarer för. Kyrkans uppdrag är att frälsa världen i vid mening. Claphaminstitutet kanske kan vara en del i det ansvarstagandet.

Grundarna vill genom institutet ”stimulera utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning” om och i kristen tro och vara en kristen röst som reagerar i samtidsfrågor och bildar opinion, och genom att diskutera den kristna trons och Bibelns relevans och trovärdighet.

Namnet är taget av en kristen grupp i England som lyckades vända opinionen och förbjuda slaveriet i början av 1800-talet.

Ordförande för Claphaminstitutets styrelse är Stefan Swärd, EFK. I styrelsen ingår också bland andra Rolf Åbjörnsson, Eva M Hamberg, Anders Sjöberg och Stefan Gustafsson.

Stanley Almqvist
KP
fredag 25 januari 2008
Källa: Kyrkans tidning